Oppigården's Pangbrud

Reg nr: S45414/2006
2006 06 09 - 2017 02 15
HD:A / ED:UA
MH beskriven, skott 5 (se spindeldiagram nedan).
Saknade en P3:a i överkäken.
Röd vete. 64 cm.

Maja var en i vardagen nyfiken och framåt liten dam som hade en stor aptit på livet.
Hon var mycket social och ville lära känna alla hon mötte, 4-benta som 2-benta.

Hon var fantastiskt lyhörd och följsam, välartad redan som liten valp faktiskt. Det var först på ålderns höst som hon började ta sej friheter och göra hyss. Av någon anledning kunde vi aldrig bli arga på henne. När Maja gjorde något fuffens så tyckte man bara att det var gulligt. Vi tyckte till och med att hon förtjänade det. :-)

Förutom att, under större delen av sitt liv, vara den mest välartade hund vi har haft så var hon också den mest underliga. Maja hade nämligen lite idéer för sej. En var att täcka över de högar hon lämnade på tomten, ibland även sitt kiss. Hon krafsade inte utan gjorde det med nosen. På vintern om det var snö så gick det lätt för henne och tomten såg alltid ren och fin ut (tills snön smälte...) men om det inte fanns någon snö så hade hon problem. Det gick inte att täcka över högen men hon skulle ändå försöka.
Hon gjorde känguruskutt rätt upp i luften när hon var glad. Det hände att hon fick fnatt och studsade runt inne. När hon blev äldre så gick hon gärna upp till arbetsrummet på övervåningen om det var tomt för att studsa runt osedd. Då kunde hon gärna sprida ut lite paper från papperskorgarna också. Om man gick upp och undrade vad som hände så stod hon och glodde och såg helt oförstående ut. 

Från att ha kunnat gå lös nästan jämt så blev det ofta koppel på under det sista året. Det var nämligen ofta så att Maja ville ta en annan väg än den som vi ville gå och då gjorde hon helt enkelt det. Hon väntade alltid på oss så att vi gick sista biten tillsammans så att hon inte korsade vår lilla väg själv. Egentligen hade hon väl kunnat gå sina egna promenader, hon ställde aldrig till med något tjafs, men det finns ju folk som kan blir rädda för en lös hund. Även för en löjligt snäll och beskedlig tant Maja. ;-)
Vi kom även på henne med att plocka böcker från bokhyllan och smaka på. 
Vid ett tillfälle satte hon upp framtassarna på matbordet så självklart som att hon alltid hade fått göra det.
Quattro blev nog oskyldigt anklagad för mer än ett hyss som tant Maja hittat på. :-)   

Maja blev BIG-4 valp på sin allra första utställning
som var Ludvika BK:s inofficiella.
Hon har 1:a pris i juniorklass.

Efter ett "bäbisspår" och tre träningsspår klarade Maja sitt anlagstest för viltspårsprov.
Två dagar och en utställning senare tog hon 2:a pris på ett öppet spår.
Vi hade inte tränat så mycket på bloduppehåll ännu....
Två träningsspår med bloduppehåll och sedan var ett 1:a pris lätt fixat. Dessvärre så reagerade hon på skottet och tyckte efter det att det var mindre kul att spåra blodspår.

Maja var alltså skottberörd (5:a på MH) hon var även buller och skrammelrädd och gick därför inte i avel.
Hon fick istället hjälpa till med andra valpkullar och var en fantastiskt fin "lektant".
Maja var särskilt engagerad i Lamborghinikullen. Hon var rätt ung då och älskade verkligen jobbet. Hon var mjuk och fin med valparna och älskade när de gav henne sin uppmärksamhet.

Denna underbara goa hund förgyllde vår liv i 10,5 år. Vi saknar henne enormt.